Direktlänk till inlägg 20 januari 2011
Så känner jag mig nu.=)
De två senaste veckorna med Pim har varit alldeles underbara, allt bara flyter och vi växer tillsammans för varje dag som går.
Jag har inte skrivit om det så mycket här, men det har varit ett rent ******* att få lyfta hans hovar. När han kom kunde man inte ens få upp dem. Sakta men säkert har de gått att lyfta, men istället har han inte velat hålla de uppe. Så någon verkning har det ju inte varit tal om. Ännu värre har det varit om någon annan ska komma och lyfta dem. Då har han blivit som en stackars vildhäst, med skräck i ögonen och en enda tanke: FLY!!! Annars blir jag uppäten.
I Söndags var alltså Emma (Hovis) här och vi skulle se om han gick att verka då. Vi hade väl egentligen inte förväntat oss så mycket, speciellt med tanke på att hon sist inte kunde ta någonting, utan fick öva på att bara lyfta fötterna.
Det började inte bra, han trilskades och hoppade runt i gången på tre ben, halvstegrade sig lite, bet lite här och där, backade in med baken i boxarna, you name it. Men efter en kvarts testande så insåg han att -skit också, denna människan är lika envis som Louise! (Jag kan ge mig på att det är precis så han tänker, det lilla vilddjuret) Sedan stod han som ett ljus och Emma kunde verka ALLA hovarna!! För bara en vecka sedan kunde jag lyfta bakfötterna ordentligt för första gången. Efter det var jag stolt som en tupp och tryckte i honom massa morötter
(första gången jag kunde lyfta hans bakben, skeptisk häst)
Har nu efter en tid bestämt mig för att lämna denna bloggen, men var lugna, nu ska jag fortsätta här istället- loloiis.blogspot.com Har länge känt och också nämnt att inriktningen har ändrats på denna bloggen, från att vara en faktablogg till a...
..står glädjens flagg i topp..gick jag omkring och sjöng i hästhagen ikväll. Trotsade min förkylning som fortfarende sitter i och haltade iväg till stallet, för benet gör förbannat ont än. Tänkte att nu SKA jag göra något med Pimmen, har ju haf...