Igår fick pojken vila, men idag slog jag på stort. Borstade honom, satte på honom repgrimman och den långa linan. På med hjälmen och sticken i handen. Så gav vi oss iväg själva med målet paddocken. Det var länge sen vi var iväg själva, det har bara blivit så att mamma och jag är i stallet samtidigt och då är det självklart vi gör sällskap. Är ju jättebra med hästsällskap så Pim blir trygg och lugn, men en häst tycker jag också ska klara sig lika bra själv som med andra hästar. Så idag var det målet med träningen.

Det började knackigt och han kunde inte förstå varför de andra två inte följde med, men när jag gick bredvid hans bog istället för framför honom, började det gå bättre. Vi kom ut ur hagen - så långt, allt bra. Men efter några 20 meter på vägen hade han börjat förstå vad som hände, han lämnar flocken! Paniken började synas i hans ögon och han reagerade genom att börja springa.

Min erfarenhet säger mig att är hästen stressad och behöver få ut sin frustration genom rörelse, så funkar det inte att hindra honom eller få honom att sakta ner. Det är mycket bättre att ge hästen en uppgift där den får utlopp för energin. Även många vändningar lugnar ner hästens hjärna och kropp.

Så min plan för springandet blev att bara gå rakt fram i mitten av vägen och låta honom trava i halvcirklar. När han gjort ett halvt varv på volten runt mig, bytte vi varv och fortsatte trava - på detta sätt korsar han sina bakben i varje vändning. (hästen kan inte korsa sina bakben om den har panik, t.ex en häst som blir jagad korsar ju inte sina bakben om den vill kunna fly snabbt) Detta fungerade utmärkt på Pim och han saktade av till skritt och vi kunde gå vidare.

Till nästa tröskel kom, en stor container vid vägkanten som har stått där i 10 år, men som tydligen såg extra farlig ut nu när han var ensam. Han ville inte gå förbi den. Då testade jag att backa honom med linan ganska kraftigt, varje gång han lyssnade bra; Gick vi ett steg - back igen- ett steg fram. osv. Eftersom att han inte gillar att backa så valde han ju istället att gå framåt. Phu, då hade vi klarat av två steg på vägen och nu gick allting faktiskt problemfritt ända fram till paddocken och han frustade och var tillfreds. YES!!

Väl i paddocken släppte jag honom för att se om han var intresserad av mig - det var han inte  Med bocksprång satte han av i full kareta runt, runt i paddocken. Jag satte mig på en stol i mitten och väntade ut honom. Efter 5 minuter när han fattade att han inte kunde komma ut, kom han travandes till mig istället  

Rätt så smart, det måste ju vara bättre med mig som sällskap än ingen alls! 

Jag testade om han ville följa mig lite runt löst, det ville han, vi kunde både backa, flytta framdel och bakdel, hoppa över hinder och göra serpentiner runt koner helt löst. Sååå härlig känsla. När han hade varit duktig ett tag, töjde jag lite på gränserna och testade om han kunde göra cirkling game runt mig löst, men se där gick gränsen sa han och satte av igen. *Suck* tänkte jag och satte mig på stolen igen. Efter ett tag när han fortfarande inte ville komma började jag gå efter honom och irritera honom lite, då kom han den lille hemulen. Jag nöjde mig med det och satte istället på honom linan och så gjorde vi lite cirkling. Nu gick det jättebra, han höll ett bra avstånd och travade fint utan bocksprång, avbrytningar eller sura öron. När han frustade högljutt och sänkte huvudet så fint, slutade vi och gick tillbaka till flocken.

Både han och jag var dösvettiga, men det var det värt. För det är en så underbar känsla när vi tillsammans har löst ett problem och man kan lugnt lämna det. Precis så som vi gjorde ikväll   

 

MiaSwing

7 april 2011 06:50

Vilken härlig upplevelse. Det är ju precis såna här saker som gör att Pimm o du bondar ännu mer. Och dessutom - vad himla bra att verkligen ta detta från marken först. Det är svårare från ryggen och kan ju sluta med förskräckelse för både häst o människa.
Verkligen klokt att fejsa problemen från marken och kanske rentav lösa dem - innan vi hoppar upp.
Jädrit bra jobbat!
Kram!

http://miaswing.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har nu efter en tid bestämt mig för att lämna denna bloggen, men var lugna, nu ska jag fortsätta här istället- loloiis.blogspot.com   Har länge känt och också nämnt att inriktningen har ändrats på denna bloggen, från att vara en faktablogg till a...

8 oktober 2011 är från med nu ett datum att lägga på minnet.   Idag klarade finaste PrinsPimmen och jag hela Level 1 online, i parellis natural horsemanship program. Läs mer om det här: parelli.com   Kollade samtidigt lite på vad som krävs för...

Så coolt!

med två galna prinsar i stallet igår, sen var det också lite sol, stubbåker, gammal tant och skadad ridsugen tjej med en kamera. Avgör själva vem som är vem                            Pim fick vara lös på fälten och sprang hit och dit...

..står glädjens flagg i topp..gick jag omkring och sjöng i hästhagen ikväll.   Trotsade min förkylning som fortfarende sitter i och haltade iväg till stallet, för benet gör förbannat ont än. Tänkte att nu SKA jag göra något med Pimmen, har ju haf...