Inlägg publicerade under kategorin Pims träningsdagbok

Av Louise Östergren Göransson - 8 oktober 2011 17:06

8 oktober 2011 är från med nu ett datum att lägga på minnet.


Idag klarade finaste PrinsPimmen och jag hela Level 1 online, i parellis natural horsemanship program. Läs mer om det här: parelli.com  

Kollade samtidigt lite på vad som krävs för att uppnå level 2, kunde kryssa i en del uppgifter redan nu, men vi är låångt ifrån att klara de målen. Har ju trots allt tagit ett helt år att uppnå level 1, men jag är helnöjd!

 

För övrigt är lårkakan en aning bättre, ringde läkare igår som tyckte jag skulle avvakta med att besöka dem tills måndag om det inte blivit bättre. Skönt att man kan gå nu utan att det bränner järnet i alla fall, men är så grymt ridsugen! Tyvärr får nog det vänta några veckor till. Att lårkakan sitter på insidan av låret kan försvåra ridningen en aning ^^


Först nu i veckan har vi börjat fodra pållarna med hö, de har klarat sig alldeles utmärkt på gräset som varit i de två hagarna innan. Men nu växer det inte så bra längre. Mamma och pappa baxade in en stor rundbale med hö i den delen av stallet vi använder som sadelkammare, haha, det är inte direkt mycket utrymme kvar. För att komma åt sakerna längst in får man hoppa över balen, slänga över sakerna på andra sidan och hoppa tillbaka igen. Smidigt! När det var som blåsigast fick vi använda hönäten igen, Pim väljer hönäten trots om det finns löst hö på marken bredvid. Lite extra utmaning för pojken är bara nyttigt.

 

På måndag har jag ägt Pimmen i exakt ett år, funderar på hur man ska fira det? Måste i alla fall ringa på måndag för vaccination och ev. dra ut vargtänder, ja på hästen då, inte på mig   





ANNONS
Av Louise Östergren Göransson - 5 september 2011 14:16

Har ju inte bloggat flitigt alls här under sommaren och inte berättat något om vad Pim och jag sysslat med. Men efter ett sommarlov, går det nu så här fint att skritta och trava lite, svänga lätt med sitsen, stanna och backa med bara en lätt viktförskjutning, gå över bommar och flytta bak och framdel så lätt och fint. Dessutom behöver man ju faktiskt inget bett och inte ens en sadel, nä, grimskaft är också överflödigt när man ska leda   Min underbara Prinspim! 

               

(Kassa mobilbilder)

ANNONS
Av Louise Östergren Göransson - 1 juni 2011 09:45


Oktober -2010, 2 år.


 


Maj 2011, 2,5 år.


 


(dåliga bilder)

Att man kan bli så lycklig för en sådan liten sak, men som betyder så mycket! Det är en härlig känsla.


Gick en runda med Pim, mamma och Lollo ikväll. Sadlade Pim ifall jag fick lust att rida. Checkade av honom längs vägen fram till skogen ifrån marken, allt bra- frust och tugg om vartannat. Lyssnade på minsta signal. I skogen satte jag mig på hans rygg och det bar iväg, visserligen bakom mamma som tömkörde Lollo, men ändå! (Har ju inte suttit på honom i skogen på länge eftersom att han kastat av mig de senaste gångerna. )


Red bara ca 20 meter, sedan gjorde jag halt, hoppade av och gick med honom resten av rundan. Tänkte att det är lika bra att sluta när det går bra! Men de 20 meterna var det härligaste på länge. Han frustade och klev fram genom skogen med långa, avslappnade kliv. Min fina PrinsPim!  


Nu känner jag att vi är på rätt spår igen och om allt går som det ska, blir även en sele snart min! Då kan vi börja tömköra och påbörja vår resa till ett fint körekipage... 

Igår fick pojken vila, men idag slog jag på stort. Borstade honom, satte på honom repgrimman och den långa linan. På med hjälmen och sticken i handen. Så gav vi oss iväg själva med målet paddocken. Det var länge sen vi var iväg själva, det har bara blivit så att mamma och jag är i stallet samtidigt och då är det självklart vi gör sällskap. Är ju jättebra med hästsällskap så Pim blir trygg och lugn, men en häst tycker jag också ska klara sig lika bra själv som med andra hästar. Så idag var det målet med träningen.


Det började knackigt och han kunde inte förstå varför de andra två inte följde med, men när jag gick bredvid hans bog istället för framför honom, började det gå bättre. Vi kom ut ur hagen - så långt, allt bra. Men efter några 20 meter på vägen hade han börjat förstå vad som hände, han lämnar flocken! Paniken började synas i hans ögon och han reagerade genom att börja springa.


Min erfarenhet säger mig att är hästen stressad och behöver få ut sin frustration genom rörelse, så funkar det inte att hindra honom eller få honom att sakta ner. Det är mycket bättre att ge hästen en uppgift där den får utlopp för energin. Även många vändningar lugnar ner hästens hjärna och kropp.


Så min plan för springandet blev att bara gå rakt fram i mitten av vägen och låta honom trava i halvcirklar. När han gjort ett halvt varv på volten runt mig, bytte vi varv och fortsatte trava - på detta sätt korsar han sina bakben i varje vändning. (hästen kan inte korsa sina bakben om den har panik, t.ex en häst som blir jagad korsar ju inte sina bakben om den vill kunna fly snabbt) Detta fungerade utmärkt på Pim och han saktade av till skritt och vi kunde gå vidare.

Till nästa tröskel kom, en stor container vid vägkanten som har stått där i 10 år, men som tydligen såg extra farlig ut nu när han var ensam. Han ville inte gå förbi den. Då testade jag att backa honom med linan ganska kraftigt, varje gång han lyssnade bra; Gick vi ett steg - back igen- ett steg fram. osv. Eftersom att han inte gillar att backa så valde han ju istället att gå framåt. Phu, då hade vi klarat av två steg på vägen och nu gick allting faktiskt problemfritt ända fram till paddocken och han frustade och var tillfreds. YES!!


Väl i paddocken släppte jag honom för att se om han var intresserad av mig - det var han inte  Med bocksprång satte han av i full kareta runt, runt i paddocken. Jag satte mig på en stol i mitten och väntade ut honom. Efter 5 minuter när han fattade att han inte kunde komma ut, kom han travandes till mig istället  

Rätt så smart, det måste ju vara bättre med mig som sällskap än ingen alls! 


Jag testade om han ville följa mig lite runt löst, det ville han, vi kunde både backa, flytta framdel och bakdel, hoppa över hinder och göra serpentiner runt koner helt löst. Sååå härlig känsla. När han hade varit duktig ett tag, töjde jag lite på gränserna och testade om han kunde göra cirkling game runt mig löst, men se där gick gränsen sa han och satte av igen. *Suck* tänkte jag och satte mig på stolen igen. Efter ett tag när han fortfarande inte ville komma började jag gå efter honom och irritera honom lite, då kom han den lille hemulen. Jag nöjde mig med det och satte istället på honom linan och så gjorde vi lite cirkling. Nu gick det jättebra, han höll ett bra avstånd och travade fint utan bocksprång, avbrytningar eller sura öron. När han frustade högljutt och sänkte huvudet så fint, slutade vi och gick tillbaka till flocken.

Både han och jag var dösvettiga, men det var det värt. För det är en så underbar känsla när vi tillsammans har löst ett problem och man kan lugnt lämna det. Precis så som vi gjorde ikväll   

Av Louise Östergren Göransson - 22 februari 2011 19:46

Jaha, så har min pojk haft sadel på sig för första gången..!!

Här kommer en bildserie i bakvänd ordning:

   

 


        "Viktigt att nosa på sakerna först så de inte äter upp mig"

Inga som helst problem, men så är han ju också väl förberedd med både barbackapaden och tömkörningsgjorden.

Av Louise Östergren Göransson - 22 februari 2011 18:25

I Lördags hade jag ju tänkt lastträna, men när pappa och jag skulle hämta det hyrda släpet var bromsarna fastfrusna. Vi försökte köra ändå för att få loss hjulen, det ena började snurra ordentligt, men det andra satt bergfast. Det var bara att ställa tillbaka släpet och åka till stallet utan det.


Nåja, istället gick mamma och jag en promenad med alla pållarna. Min prins var spänd och nervös, så vi stannade flera gånger och sänkte huvudet bara för att andas och känna in atmosfären. Det gäller verkligen att se till hästens dagsform, jag tror att de, precis som vi kan ha dåliga dagar. Pimmen och jag övade återigen på att sidepassa mot mig när jag stod på stenmuren, denna gång kliade jag bara honom på ryggen. Så han inte tror att jag ska hoppa upp på honom varje gång jag ställer mig på en stenmur. Vi övade också att stanna med en liggande stock under magen och sedan sidepassa ut från den. Denna gången bort från mig. Det gick lite knackigt i början, men på slutet var det helt okej. På slutet av passet gick vi lite serpentiner mellan björkarna, när jag höll mig i zon 2, d.v.s vid bogen. Han har sååå svårt för att gå bort med bogen, eftersom han är en rätt dominant häst, vill han ju flytta mig med sin bog och inte att jag ska flytta på honom! Men han gjorde några tappra försök i allafall.


I Söndags var jag ju på kurs i Vöxjö med Föreningen nordsvenska hästen. En Steg 1 kurs i körning. Det var jättetrevligt men svinkallt! Hade tredubbla lager av alla kläder, ändå höll jag på att förfrysa både det ena och det andra. Vi hade under hela dagen en modell i form av nordsvenska 4-åriga hingsten Dior som ska visas nu till sommaren. Hoppas han blir godkänd, har aldrig stött på snällare hingst. Han stod som ett ljus i 3 timmar när vi gick igenom exteriören, selanpassning och på och frånspänning.




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se