I löööve my horse!   

Ikväll var han helt underbar! Har övat bara några gånger på att han ska sidepassa mot stenmurar,  som förberedelse för uppsittning.

Första gången övade vi bara på att jag stod brevid honom på ena sidan och stenmuren var på andra. Jag hade ett jämnt tryck med sticken på hans bakdel. Så fort han flyttade ett steg mot stenmuren= eftergift+godis. Repetition av detta från båda sidor och på olika ställen utmed vägen.

Nästa gång fortsatte vi med samma procedur men la till att jag stod lite snett framför honom och höll upp sticken mot hela hans sida, jag nuddar alltså honom inte. När han gjorde rätt= beröm.

Tredje gången, alltså idag hoppade jag upp på stenmuren, stod vid hans bog och tog sticken under halsen utmed hans sida, utan att nudda, och hela han flyttar sig så lätt och fint i sidepass (typ skänkelvikning stillastående) mot mig och stenmuren. Detta dessutom på hans högra sida, den han alltid varit mer skeptisk att ha saker på. =D Jag står där och klappar på hans rygg och sakta tar jag mitt ben och tar upp det på ryggen och tar tillbaka det igen. Efter en stund lägger jag magen mot hans rygg och står där en stund, fortfarande med fötterna på stenmuren. Jag slutar går fram till ett nytt ställe på stenmuren. Gör om allt, men nu går det mycket snabbare och vips så hänger jag på honom!!! Ingen medhjälpare som håller i grimskaftet, ingen sadel, pinsamt nog ingen hjälm (!) Jag håller inte ens repet sträckt eller har tyglar. Det bara hänger över hans manke! Underbara, underbara häst!

Idag är han dyyyyr och jag är glaaad!

(Vill bara tillägga att mamma var med på behörigt avstånd om något skulle hända och att jag aldrig skulle gjort detta om jag inte var säker på att han var väl förberedd mentalt)

Har inte hänt allt för spektakulära saker i pims träning som är värt att skriva här, därför ingen uppdatering i hans dagbok. Men han har fått en hålvägg i vänster framhov, vilket lett till att han haltat.

Emma (Hovvårdaren) var här i onsdags och vi stod ute i den sköna solen. Pim skötte sig perfekt. Det tog bara en halvtimme för Emma att verka alla fötterna ordentligt. Underbart! Träningen har gett resultat. Emma verkade ner den sidan där hålet är för att han inte ska belasta mer där än nödvändigt. Jag rengör hålet med äppelcidervinäger och stoppar ner bomullstussar för att det inte ska komma ner grus och smuts.  

Jag har gått med honom en timme varje dag på hårt underlag, som vi fick order om. Inget mig emot då vi passat på att tömköra, öva uppställning inför utställningar och övat på att vara borta ifrån flocken. Han har skött sig perfekt även då, eller som Maria skrev, jag har skött mig perfekt för att få honom att sköta sig perfekt. Det är ju faktiskt så det är, gör jag bara rätt med mitt kroppsspråk och har timing med eftergift och beröm, så går allt så lätt.

Idag var vi ute och gick med mamma/Lollo och Linnea/Bella. Vi tog oss till en stor hage, där det brukar gå kossor om sommaren. Då släppte jag honom och Linnea gjorde likadant med Bella för att de skulle få röra lite på sig. Båda satte genast av i både trav och galopp och jag kunde knappt se att han haltade. Sköönt!

När han var färdig med att springa, började jag testa om jag kunde få lite kontakt med honom, så jag började lugnt och försiktigt att följa efter honom. Och varje gång han stannade, riktade ett öra mot mig, eller tittade på mig, stannade jag och började backa för att bjuda in honom. På detta sätt låter man hästen tro att han kontrollerar mig till att stanna genom att titta på mig. Mycket effektivt för att t.ex ta hästen i hagen. (Catching game) Om hästen ignorerar inbjudningen och fortsätter gå, som pim gjorde några gånger, är det bara att fortsätta gå efter. Det gäller att hålla sig på lite avstånd och i position snett bakom, så att hästen kan se dig. Hästen har ju på grund av placeringen av ögonen ett blint synfält på ryggen och precis bakom rumpan. Man vill inte överraska eller skrämma hästen, bara irritera den lite genom att finnas som en svans hela tiden.

Tillslut tröttnade Pimmen på att inte få vara ifred så när jag än en gång bjöd in honom, genom att backa och huka lite, kom han glatt fram med raska steg. Efter lite mys och gräsätning som belöning ville jag se om han var redo att följa mig. Det var han, vi både hoppade över stockar, travade och gick runt träd. Alldeles löst!   Det kunde knappast blivit bättre så här på alla hjärtans dag.

Ganska många dagar sedan jag skrev om Pim och mig, men tänkte dra en sammanfattning av dagarna som gått sen sist jag skrev.

I Fredags var mamma och jag ute och gick med Pimmen och Lollo. Det gick bra, förutom att han var överpigg, men man får väl skylla sig själv när man skaffat ett energiknippe. Det var ju faktiskt därför jag köpte honom från början. Det som är så skönt är att det går att kontrollera hans energi och bus och göra något bra av det istället. Jag brukar använda mig av en lek/teknik som kallas falling leaf. Får beskriva det närmre någon annan dag. =) I alla fall lugnade han ner sig och jag vågade mig på att knyta ledrepet till tyglar och började gå vid bogen och övade lite styrning. Eftersom att vi redan övat detta ett antal gånger fast med ett rep, så gick det jättebra. Halterna var det lite si och så med, han ville vända sig mot mig varje gång men efter ett par gånger stod han rakt även i halterna.

I lördags blåste det full orkan så han fick vila.

Och i söndags när det var sådant underbart vårväder, verkade jag först lite fötter på honom och sedan lekte jag med honom i hagarna vid paddocken, där jag släpat fram lite tunnor, koner och ett hinder. Vi körde alla seven games och riktade in oss mycket på cirkling, porcupine av framdelen och sideways, då detta är något som behöver finslipas. Det gick superbra. Han är så nyfiken och arbetsvillig! Såå härligt med en levnadsglad häst. Tendenserna han förut hade, att bli jätteosäker så fort han inte förstår finns nästan inte alls kvar. Istället frågar han och försöker. Jag ger ju eftergift så fort han försöker göra det jag ber om och då, fattar han med en gång och står och tuggar och slickar en lång stund. Som belöning släppte jag honom lös, så han fick gå å käka det första gräset detta året. På kvällen släppte vi äntligen ut dem på lösdriften igen, där vi fixat staketet och satt dit ett aggregat! Så ALLA, HÅLL TUMMAR OCH TÅR ATT HAN HÅLLER SIG INNE NU!

Igår övade vi bara lite på att ha tömkörningsgjorden på och att gå iväg från flocken ca 10 minuter. Även att ställa upp sig korrekt och springa bredvid mig inför somrarnas premieringar/utställningar.

Och kolla vad vi gjorde idag:

Hela 50 minuter var vi ute!

Mamma började med att gå där framme och leda samtidigt som jag tömkörde. Men bara efter 10 minuter, knäppte hon av grimskaftet och det var som om vi inte gjort annat. Det gick lätt att styra, stanna och tillochmed backa och trava några steg. Antingen är jag grym på hästträning, Pim är grym eller  så är det en kombination av detta! Fatta att bara för 4 månader sedan, kunde jag inte ens få på honom grimman! Så häftig känsla, att han har ett så stort förtroende för mig och jag för honom. Obeskrivlig känsla! Så stolt är jag idag, vart ska denna resa sluta egentligen? Det får ni veta om ni fortsätter följa oss.   

Ja, nu startar jag en ny kategori som kommer handla om Pims träning. Helt enkelt en träningsdagbok, om vad vi gör, hur vi gör och varför. Inte bara för att det är roligt och nyttigt att se tillbaka på vad vi gjort, utan även för att ge er lite inspiration. Ni kanske också har en unghäst, en häst som ska köras in, eller en sk. problemhäst, eller bara vill veta lite mer exakt hur jag arbetar med honom? Då är detta ett ypperligt tillfälle att få göra det.   

Först lite bakgrundsfakta:

Pim är alltså min häst, min första egna häst som jag köpt för alldeles egna sparade pengar. Tanken är att han ska bli min kör- och ridhäst och det viktigaste en bästa vän! Han heter egentligen Pärlrimm, är född 23 Juni 2008. Hans pappa är den döläckra godkända nordsvenska hingsten Isidor, som faktiskt finns här i Blekinge.

Och Pims mamma heter Pamelia, vars pappa är godkända hingsten Ene-blacken.

Som ni ser har alltså Pim fin stamtavla och är av rasen nordsvensk brukshäst.

Jag köpte Pimmen ifrån Orust och hämtade hem honom det lite roliga datumet 10-10-10. Då var han 2 år, nyligen kastrerad och inte alls mycket hanterad. Detta har medfört att han är lite "efter" i utvecklingen än om jag hade köpt en ettåring. Men det positiva med att han var lite hanterad, och sent kastrerad, var att han hade växt till sig ordentligt, fått muskler på ett naturligt sätt och fått leva vildhäst helt enkelt, vilket jag tror är jättebra för framtida hållbarhet. Dessutom var han "oförstörd" vilket lett till att jag kunnat lära honom mina principer med en gång. Det är mycket lättare för en häst, precis som med oss människor att lära in, än lära om!

Sedan han kom har vi utvecklats så enormt mycket. Vi har gått ifrån en matte som varit lite hispig, haft dåligt tålamod och ingen direkt kämparanda. Och en häst som inte litar på någon människa, varit nervös och trott han ska dö, inte kunnat förstå hur man ska äta ur en spann till ett par som är ganska samspelta efter endast 3 månader tillsammans! Jag kan inte riktigt fatta att det gått så snabbt som det faktiskt har gjort. Jag jämför hela tiden, med hur långsamt det gick när jag hade Basso, en ponny på foder för några år sedan. Jag hade honom i 1 och ett halvt år och där Pim och jag är nu, där var även Basso och jag i slutet av vår tid tillsammans. Jag tror det är kombinationen av en "oförstörd" häst och en klokare matte med lite mer känsla och kunskap i bagaget som gjort att det hittils gått så lätt med Pimmen.

Efter 3 månader med tillitsövningar och övningar där jag lärt mig hans kroppsspråk och han mitt, är vi nu vid nästa fas. Förberedelse för inkörning.

Här är mina mål med Pim för Vintern/våren -11:

1. Fortsätta med promenader för miljövänjning, både med och utan sällskap.
2. Fortsätta med seven games (klara level 1) och hantering ifrån marken (bla. foträning, visning) för att höja säkerheten och självkänslan
3. Börja med grunderna i arbete vid hand.
4. Börja vänja vid bett. (inför premiering)
5. Börja tömköra med ledare.

I dessa 5 målen, ingår det mindre mål och steg på vägen för att uppnå målen. Detta för att det ska bli lättare att se resultat. Vill bara förtydliga att målen är bara något att eftersträva, om jag märker på Pim att han behöver paus eller att något inte går som det ska, så backar vi ett steg för att sedan återgå till målet. Mina viktigaste mål är ändå att han mår bra och att vi har roligt igenom allt vi gör!

Nu hoppas jag det är många som vill följa vår resa, för vi är ändå 2 i allt vi gör!