Senaste inläggen

Av Louise Östergren Göransson - 12 april 2011 08:41

Hade ett underbart pass med Lollo igår kväll, mamma var med och fotade, så jag låter bilderna tala för sig själva. (klicka på dem för större format)

 

Fina =)

                                         

ANNONS
Av Louise Östergren Göransson - 11 april 2011 12:25

Hjälp vad skönt väder det var igår! Jag fick slänga av mig nästan alla kläder så gott som på en tunn tröja och joggingbrallor. Min kropp fick nog en chock av all sol, för på kvällen hade jag feberfrossa och satt i min fåtölj med en filt och kollade på heroes på datorn. Men förutom det var dagen helt underbar och man ville aldrig gå in.


Började dagen med att promenera till stallet för att ge hästarna mat, räfsa lite, sopa och invänta mina elever Ann och Mia. När de anlände satte vi igång med operation bli av med hår. Det var en lyckad operation måste jag säga, för marken var helt täckt av hår i färgerna brun, svart, vitt och ljusgula. Hoppas fåglarna kan använda det! När hästarna var fina och utrustade knatade vi upp till paddocken. På vägen möttes vi av underbart fågelkvitter, solstrålar och ljumma vindar, mumma.


Medan Pim och Bella fick gå i hagarna och beta av det färska gräset, var det dags för Mia och Lollo att arbeta lite. Idag fick de arbeta med volter, tempoväxlingar och att Mia skulle vara mjuk i kroppen. Efter lite uppvärmning med sitsövningar och passenger lesson satte de igång att rida åttan jag hade ställt upp med hjälp av koner. Jag tycker själv det är mycket lättare att rida jämnt om man har något utsatt som riktmärke.

  I Mitten av åttan skulle de göra halt emellan konerna, för att sedan byta varv på åttvolten.

  Höger varv - lätta hjälper, halvhalter i innertygeln för att få Lollo att böja sin hals och kropp.

  Halt igen, sitt om, ut i vänster varv.

  Vänster varv.

Målet med övningen, var dels att Mia skulle hitta flytet och kunna koordinera sin kropp med Lollos, samtidigt som hon påverkar Lollo. Målet för Lollo var att bli lydig på hjälperna och att hitta en bra låg form, något som det gick sådär med, men hon blev smidig i sin stora kropp i alla fall.

Jag tror Mia var nöjd och på slutet såg de så harmoniska ut tillsammans, allt såg så lätt ut. Det är väl ändå det som är målet med all ridning!?

 

(Måste verkligen köpa mig en kamera, "Prisa Gud här kommer skatteåterbäringen")

Efter lektionen, släppte vi alla hästarna lösa i paddocken och drev på dem lite. Ojojoj, Bella satte av i värsta travartraven runt runt, Pim drog en repa i galopp med bocksprång -som vanligt och Lollo galopperade och skakade på huvudet. Haha, hon kan hon med. När hon sänkte halsen, höjde ryggen och travade avslappnat kunde man knappt se att hon var halt. Det gäller alltså att vi rider henne på ett sådant sätt så att kroppen bär sig bra och avslappnat.


När de började skritta testade vi om vi kunde få någon kontakt med dem utan rep och grimmor. Ann lyckades få kontakt med Pim och han följde henne så fint. Jag fångade tillslut Lollos uppmärksamhet och hon kunde följa mig några steg. Men Mia fick kämpa på med Bella! Hon bara smet under trådarna ut från paddocken flera gånger och travade ifrån henne. Haha, det var en ganska rolig syn må jag säga. Tillslut fick Mia Bella att stanna, men hon ville inte följa efter Mia när hon bad henne. Då fick hon driva på Bella igen och tillslut följde Bella med Mia villigt några steg i alla fall. Envisa grisponny 


Jag snodde Mias hjälm och Lollos repgrimma och så åkte jag snålskjuts på Pim tillbaka till lösdriften, de andra fick gå!  Han var jätteduktig och lyssnade fint på min sits och mina lätta tygeltag. När hästarna var borstade, matade och insläppta i sommarhagen, åkte vi hem. Allt som allt var jag 4 timmar i stallet- sååå härligt! Ingen stress, ingen kyla, inget som stör. Bara vara i nuet och andas in det goda i livet- det är livskvalitet för mig!

ANNONS
Av Louise Östergren Göransson - 11 april 2011 12:08

Hahaha, här kan man snacka om ett kreativt sätt att använda sin häst på

Av Louise Östergren Göransson - 10 april 2011 09:49

Idag är det exakt ett halvår sedan jag fick hem Pimpojken.     Det ska firas med morötter! 

 

För varje dag som går, kärleken består

Du får mitt hjärta att ta glädjeskutt, till och med när jag är putt

Min fina vän, vi lär känna varandra än

Nya sidor hos dej varje dag, genom dej lär jag känna mitt jag

Du står vid min sida, det är dej jag vill rida

Har fösökt mej på ett bokstavsrim, allt för dej min fina PÄRLRIMM

Av Louise Östergren Göransson - 8 april 2011 21:03

  ("Och många sa att barn inte kunde trava dej") <3

Såg en film på svt härom kvällen som fängslade mig. Kommer tyvärr inte ihåg vad den hette, men den handlade om den autistiska kvinnan Temple Grandin som forskade i hästars och boskaps beteende. Hon skrev artiklar som var för den tiden banbrytande och man började hantera djuren på ett helt annat sätt efter detta. Eftersom att hon var autistisk, så förstod hon djuren på ett annat plan och lärde sig tyda djurens kroppsspråk.


Mycket intressant, så jag letade upp lite mer fakta och hittade denna braiga

artikeln,

(dock på engelska) men mycket bra fakta!

Igår fick pojken vila, men idag slog jag på stort. Borstade honom, satte på honom repgrimman och den långa linan. På med hjälmen och sticken i handen. Så gav vi oss iväg själva med målet paddocken. Det var länge sen vi var iväg själva, det har bara blivit så att mamma och jag är i stallet samtidigt och då är det självklart vi gör sällskap. Är ju jättebra med hästsällskap så Pim blir trygg och lugn, men en häst tycker jag också ska klara sig lika bra själv som med andra hästar. Så idag var det målet med träningen.


Det började knackigt och han kunde inte förstå varför de andra två inte följde med, men när jag gick bredvid hans bog istället för framför honom, började det gå bättre. Vi kom ut ur hagen - så långt, allt bra. Men efter några 20 meter på vägen hade han börjat förstå vad som hände, han lämnar flocken! Paniken började synas i hans ögon och han reagerade genom att börja springa.


Min erfarenhet säger mig att är hästen stressad och behöver få ut sin frustration genom rörelse, så funkar det inte att hindra honom eller få honom att sakta ner. Det är mycket bättre att ge hästen en uppgift där den får utlopp för energin. Även många vändningar lugnar ner hästens hjärna och kropp.


Så min plan för springandet blev att bara gå rakt fram i mitten av vägen och låta honom trava i halvcirklar. När han gjort ett halvt varv på volten runt mig, bytte vi varv och fortsatte trava - på detta sätt korsar han sina bakben i varje vändning. (hästen kan inte korsa sina bakben om den har panik, t.ex en häst som blir jagad korsar ju inte sina bakben om den vill kunna fly snabbt) Detta fungerade utmärkt på Pim och han saktade av till skritt och vi kunde gå vidare.

Till nästa tröskel kom, en stor container vid vägkanten som har stått där i 10 år, men som tydligen såg extra farlig ut nu när han var ensam. Han ville inte gå förbi den. Då testade jag att backa honom med linan ganska kraftigt, varje gång han lyssnade bra; Gick vi ett steg - back igen- ett steg fram. osv. Eftersom att han inte gillar att backa så valde han ju istället att gå framåt. Phu, då hade vi klarat av två steg på vägen och nu gick allting faktiskt problemfritt ända fram till paddocken och han frustade och var tillfreds. YES!!


Väl i paddocken släppte jag honom för att se om han var intresserad av mig - det var han inte  Med bocksprång satte han av i full kareta runt, runt i paddocken. Jag satte mig på en stol i mitten och väntade ut honom. Efter 5 minuter när han fattade att han inte kunde komma ut, kom han travandes till mig istället  

Rätt så smart, det måste ju vara bättre med mig som sällskap än ingen alls! 


Jag testade om han ville följa mig lite runt löst, det ville han, vi kunde både backa, flytta framdel och bakdel, hoppa över hinder och göra serpentiner runt koner helt löst. Sååå härlig känsla. När han hade varit duktig ett tag, töjde jag lite på gränserna och testade om han kunde göra cirkling game runt mig löst, men se där gick gränsen sa han och satte av igen. *Suck* tänkte jag och satte mig på stolen igen. Efter ett tag när han fortfarande inte ville komma började jag gå efter honom och irritera honom lite, då kom han den lille hemulen. Jag nöjde mig med det och satte istället på honom linan och så gjorde vi lite cirkling. Nu gick det jättebra, han höll ett bra avstånd och travade fint utan bocksprång, avbrytningar eller sura öron. När han frustade högljutt och sänkte huvudet så fint, slutade vi och gick tillbaka till flocken.

Både han och jag var dösvettiga, men det var det värt. För det är en så underbar känsla när vi tillsammans har löst ett problem och man kan lugnt lämna det. Precis så som vi gjorde ikväll   

Idag for jag till stallet direkt efter skolan. Var där vid kvart i tio och då betade alla tre hästarna. Gick och började packa hönäten inför kvällen. Fem i tio gick alla tre ner till vilplatsen i hagen och PRICK kl 10 la sig Pim och Lollo ner!

Lollo hann tyvärr resa på sig innan jag hann ta ett kort, men idag var det i allafall Bellas tur att vakta.

  Jag fattar ingenting???  

Snälla, är det någon som har lite fakta eller vet någon forskning om hästens dygnsrytm, skriv det i kommentarena TACK!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se