Senaste inläggen

Fina, fina ponny!

Tänk om du hade levt nu, tänk om vi hade fått en till chans tillsammans, tänk vad vi hade nått långt, tänk om vi hade fått visa alla vilken kanonhäst du var, tänk om det fortfarande hade varit vi! Men du togs ifrån oss...Tack för att du lärde mig!

Bassoaldo

 

Det var en härlig hästhelg med lastträning, lek, körning av Bella och mys. Mammas och min vän Maria lånar Lollo varje lördag och så tränar vi tillsammans, hjälper varandra och har skoj. På så sätt utvecklas vi hela tiden! Denna lördagen stod det då lastträning på schemat. Se hur det gick! (Klicka för större bilder)

                               

Av Louise Östergren Göransson - 4 april 2011 08:57

Hittade en video där man verkligen ser att det är en häst som är den kaxiga lille bråkmakaren. Ser ni vem det är?


Av Louise Östergren Göransson - 3 april 2011 19:51

Det är väldigt intressant att studera hästarna när de är i hagen, vilka mönster som gömmer sig där. Jag har bäst lärt mig hästarnas kroppsspråk bara genom att sitta och titta på dem.

Detta är ett tips, ta en bra bok eller lite bra musik och en filt, sätt dig i eller utanför hagen och bara titta, njut och insup miljön. Du kommer snart märka vilken häst som bestämmer, hur de förflyttar sig, vad de gör, hur de signalerar fara, vilken häst som är den modiga-sociala-rädda-blyga. Bara genom att finnas där kan man dessutom få en djupare kontakt med just sin häst. Man behöver inte alltid klappa, gosa eller vara uppe i ansiktet på hästen. Tänk efter, hur hästar egentligen kommunicer sinsemellan varandra. Inte genom att klappa, ge godis inte ens med rösten. De kommunicerar med kroppspråket - det jag kallar horsemanship! Att lära sig "prata" med hästen, på hästens eget språk. Sedan är det klart man kan förstärka med godis, klapp och röst, det är bara en bonus. Men om du inte kan kontrollera dina rörelser och tajma dem med hästens har du inte mycket värt i ert förhållande. Det är oftast då det brukar gå snett, då problemen börjar komma. Varför går inte hästen in i transporten, varför blir den rädd för allt, varför kan jag inte rida ut själv etc. etc. Har du ingen bra kommunikation ifrån marken- hästens naturliga förhållning till varelser, så kan du aldrig få en bra kommunikation ifrån ryggen heller! Var anfaller rovdjuren- jo rumpan och ryggen. Där vi sitter och rider! Något att tänka på.


I allafall, i förmiddags prick klockan 10, när jag skulle hämta Bella i hagen för lektion, låg de så här och hade det mysigt.

 

Detta är något de gjort exakt kl 10 fyra dagar i sträck nu. Hm, har de en sådan exakt dygnsrytm? Vad tror ni?

Jag var ju tyvärr tvungen att störa:

 

Helst hade jag bara velat lägga mig där bredvid och bara mysa, insupa naturen och våren!

Nu har jag hållt mig borta tillräckligt länge, skrivinspirationen har kommit tillbaka =D


Jag har funderat mycket på om jag ska ha en blogg överhuvudtaget, responsen är inte så stor utifrån som jag kanske hoppats på. Bloggen finns ju framför allt till för er läsare, men jag har efter mycket hit och dit, kommit fram till att den är lika mycket till för mig. Att få skriva om vad man vill och veta att någon kanske läser och tar till sig, är mycket värt.


Har för mig att det är någon som säger och tror att människan är satt till jorden för att göra det bättre för djuren. Detta påstående kan ju diskuteras, men jag tror att det är lite sanning i det. Om man tänker på hur djuren far illa, så är det ju människan som gör det dåligt för dem. Sedan finns det vissa eldsjälar som försöker sona dessa människors onda gärningar, genom att göra det bättre i konkreta handlingar, t.ex sprida kunskap - Vilket jag försöker göra på denna bloggen, såklart även göra lite reklam för mina hästlektioner. Jag brinner för hästar och deras välfärd, därför finns denna bloggen!

Av Louise Östergren Göransson - 19 mars 2011 14:36

Hm, det här var inte meningen, men bloggen känns just nu mest som en börda. Det känns lite som att man är tvungen att skriva något bra och att det måste ha gått bra med hästarna för att det ska vara läsvärt. Så är det såklart inte, men det känns så just nu.

Mycket snurrar i tankarna hos mig.

Jag bestämmer mig därför att lägga bloggandet lite på hyllan ett tag, för att se om jag får tillbaka inspirationen att skriva. En paus helt enkelt. Jag hoppas att ni mina få kära läsare har överseende med detta, men tittar in om någon månad igen, för att se om jag eventuellt har återupptagit bloggandet.

Som ett sista inlägg, bjuder jag här på lite bilder ifrån ett pass med Pimmen.

               

Av Louise Östergren Göransson - 10 mars 2011 19:18

Har fortfarende min sadel kvar.

Den är till salu för 3500 kronor nu.

Vill ni köpa eller vet någon som vill, tipsa gärna. =)

Det är inget problem att komma och testa, eller låna hem den några dagar.


För annons och kontaktuppgifter klicka på här

Skapa flashcards