Januari 2010 Lollo och Frida ska ut på en härlig snötur =)

Oj, härliga minnen finns det gott om!

Svårt vilket jag ska välja, men det får nog bli den första gången jag kunde rida Lollo ut i skogen med enbart halsring. Det var en sån fri och underbar känsla så det går inte beskriva. Att två själar kan smälta ihop och förenas som ett. Ett stort vackert flyktdjur på 500 kilo med fyra fötter och snabb som vinden och ett rovdjur på 70 kilo, inte så vackert och slött som kola- en omöjlig kombination kan tyckas men med partnerskap-ledarskap-kärlek kan man få en omöjlig kombination att gå i uppfyllelse. Det hände den dagen!

Vi gav oss ut på en långrunda, barbacka och med en smal rem runt halsen. Allt gick så lätt, svänga höger-vänster-backa-trava-galoppera. Inget kunde störa oss och få oss ur balans. Det var bara Lollo och jag som existerade ute i naturen, och jag kunde föreställa mig hur det måste känts att vara indian- leva som ett med hästen. Allt vi strävat efter-tillit, kroppsmedvetenhet, frihet- fick MVG i detta testet. Efter den dagen (sommaren -09) har allt gått mycket lättare.

Även om Lollo och jag glidit ifrån varandra lite sedan jag köpte Pim, är det som om vi alltid vet var vi har varandra. Det behövs  bara en viskning så förstår vi vad den andre vill. Det är Lollo som lärt mig allting, att lyssna på vad hästen säger och göra det bästa av situationen. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med hennes ben så vi måste ta bort henne. En hage utan Lollo skulle känts väldigt tomt, för även om hon aldrig går att rida igen, ger hon sådant lugn där hon står och bara njuter av livet! En källa till inre frid!   

Meen, den här var väl ändå för tråkig. I alla fall för mig som gillar vildhästar och försöker eftersträva ett så vilt tillstånd som möjligt för min lilla häst. Nu ska ni få höra på ALLT bling-bling min häst har i hagen....................

*Inget*   

Föressten, har upptäckt att det finns jättemånga grymt roliga/söta smajlisar på bloggplatsen. Kolla bara in denna:    (vet att jag har dålig humor)

Startar en ny kategori där jag helt enkelt kommer visa några som betyder lite extra av alla de bilder jag har. De första bilderna får bli dessa:

    Helt enkelt bara för att det var en sån härlig höstdag och allt med Lollo stämde. =D

Oj, den här var tråkig men oh så svårt att välja ett föremål. Men rent spontant väljer jag nog skottkärran. Den används till allt:

• Mocka i såklart
• Köra ensilage
• köra saker i
• använda som pall
• frakta vattendunkar
• hästarna kan klia sig på den
• man kan lägga saker under den, för att skydda de mot regn
• Man kan halvligga i den   

Ja, en skottkärra kan man använda till mycket bra!

Ganska många dagar sedan jag skrev om Pim och mig, men tänkte dra en sammanfattning av dagarna som gått sen sist jag skrev.

I Fredags var mamma och jag ute och gick med Pimmen och Lollo. Det gick bra, förutom att han var överpigg, men man får väl skylla sig själv när man skaffat ett energiknippe. Det var ju faktiskt därför jag köpte honom från början. Det som är så skönt är att det går att kontrollera hans energi och bus och göra något bra av det istället. Jag brukar använda mig av en lek/teknik som kallas falling leaf. Får beskriva det närmre någon annan dag. =) I alla fall lugnade han ner sig och jag vågade mig på att knyta ledrepet till tyglar och började gå vid bogen och övade lite styrning. Eftersom att vi redan övat detta ett antal gånger fast med ett rep, så gick det jättebra. Halterna var det lite si och så med, han ville vända sig mot mig varje gång men efter ett par gånger stod han rakt även i halterna.

I lördags blåste det full orkan så han fick vila.

Och i söndags när det var sådant underbart vårväder, verkade jag först lite fötter på honom och sedan lekte jag med honom i hagarna vid paddocken, där jag släpat fram lite tunnor, koner och ett hinder. Vi körde alla seven games och riktade in oss mycket på cirkling, porcupine av framdelen och sideways, då detta är något som behöver finslipas. Det gick superbra. Han är så nyfiken och arbetsvillig! Såå härligt med en levnadsglad häst. Tendenserna han förut hade, att bli jätteosäker så fort han inte förstår finns nästan inte alls kvar. Istället frågar han och försöker. Jag ger ju eftergift så fort han försöker göra det jag ber om och då, fattar han med en gång och står och tuggar och slickar en lång stund. Som belöning släppte jag honom lös, så han fick gå å käka det första gräset detta året. På kvällen släppte vi äntligen ut dem på lösdriften igen, där vi fixat staketet och satt dit ett aggregat! Så ALLA, HÅLL TUMMAR OCH TÅR ATT HAN HÅLLER SIG INNE NU!

Igår övade vi bara lite på att ha tömkörningsgjorden på och att gå iväg från flocken ca 10 minuter. Även att ställa upp sig korrekt och springa bredvid mig inför somrarnas premieringar/utställningar.

Och kolla vad vi gjorde idag:

Hela 50 minuter var vi ute!

Mamma började med att gå där framme och leda samtidigt som jag tömkörde. Men bara efter 10 minuter, knäppte hon av grimskaftet och det var som om vi inte gjort annat. Det gick lätt att styra, stanna och tillochmed backa och trava några steg. Antingen är jag grym på hästträning, Pim är grym eller  så är det en kombination av detta! Fatta att bara för 4 månader sedan, kunde jag inte ens få på honom grimman! Så häftig känsla, att han har ett så stort förtroende för mig och jag för honom. Obeskrivlig känsla! Så stolt är jag idag, vart ska denna resa sluta egentligen? Det får ni veta om ni fortsätter följa oss.   

Pimmen äter hur mycket som helst känns det som, men det har ju sin naturliga förklaring att han växer fortfarande och därför behöver all näring han kan få.

Men han äter vårt eget slagna hösilagage (ekologiskt och med massa örter och växter i, mumma) han äter också lite halm som han tycker, lite morötter, och 7 dl St, Hippolyts Naturmusli. Inget krångligt alltså. Jag tycker att det viktigaste med fodret är att det ska smaka bra, inget damm eller mögel i det, och att det ska ge hästen låång tuggtid eftersom att hästenblir mätt av att tugga, inte av innehållet. Jag och mamma har beställt finmaskiga hönät, som förhoppningsvis kommer snart. Näten han små, små hål som helt enkelt ska göra det svårare för hästen att kasta i sig höet, vilket gör att det tar längre tid för de att äta= längre tuggtid!