Hur mitt hästintresse började har jag skrivit om här.

Så vad har jag i min ryktlåda?

Onödigt vetande men ändå. För det första har jag ingen låda, utan en slags väska. Väldigt praktisk som jag köpte på hööks för inte alls länge sedan. Den är i ett starkt tyg med flera handtag och en axelrem, supersmart om man ska ta med sig väskan. Dessutom har den mängder av fack, vilket jag älskar! Det blir lättare att hålla isär de olika sakerna då.

Jag har förvånansvärt lite borstar, bara 4 stycken, men med kvalitet, alla är i naturmaterial! En rotborste med längre strån, en ryktborste, en piggborste och en massage/man borste.

En hovkrats finns där, likaså en påse med gummisnoddar, benreflexer, hästgodis, en hovrasp, två hovknivar, ett måttband och en sån där ful, skön sak man sätter under hjälmen när det är kallt. Ja just det, ett par extra vantar med. Men mer är det inte.

Nu har ni blivit upplysta va?   

Min största rädsla är att någon närstående skulle dö, det är väl ganska förstående. Men förutom det är min största rädsla att jag ska bli extremt allergisk mot djur igen.

Tänk att inte kunna hålla på med det man älskar längre, något som man byggt upp hela sitt liv efter- nä, det hade aldrig gått att avstå från hästarna, än mindre alla djur! Är man uppväxt med allt från fåglar till chinchillor, är det svårt att släppa greppet. Nu tar jag medicin mot min allergi och det fungerar utmärkt att vistas bland hästar och hundar, katter och gnagare är fortfarande ett stort problem. Men om det inte hade hjälpt med medicin- usch vilken hemsk tanke! Det får bara inte hända....

Min första häst som jag äger, är ju Pim. Men den första hästen som jag hade på foder var en en liten shettis som hette Gibson. Det var min vän Jannice och jag som lånade honom av min morbrors tjej i lite mindre än ett år. Tyvärr fick han ett återfall av fång och ägaren ville ha tillbaka honom. (Idag mår han prima, men står bara, lite synd! )

Vi var ca 12-13 år och tog hem honom en sommar, lite tidigt att ta hand om häst kanske, men vi hade ju hjälp av min mamma.Gibson var en stor shettis, kanske 110 cm, hur gammal han var kommer jag inte ihåg, men han lever än. Han var en rödskimmel och hade ett riktigt shettishumör. Envis som en åsna. Jag och Jannice hade ju inte så mycket kunskap just då och var för stora för att rida, men vi kämpade på med promenader, någon form av agility och tömkörning. Vi byggde till och med om mammas urgamla sulky och körde in honom. Det var en underbar tid tillsammans och det var då mitt intresse för hästar verkligen kom igång. Visserligen skötte mamma det mesta med mat å så, men ändå, man fick ju lära sig ta mer ansvar. Och jag kommer ihåg hur stolta Jannice och jag var av att betala stallhyran till Kerstin alldeles själva och få ett kvitto tillbaka där det stod våra namn...

Oj, vad jag skriver här på bloggen. Det blir så när man bara pluggar matte och arbetar med barn. Inget skrivande helt enkelt. Hittade dessa frågorna på en blogg och tänkte köra dem för att jag helt enkelt har tråkigt. Ni kommer säkert få lära er något nytt om mig också:

Dag 1: Presentera dig och din häst

Dag 2: Min första häst

Dag 3: Min största rädsla

Dag 4: Hur började mitt hästintresse

Dag 5: Det här finns i min ryktlåda

Dag 6: Det här äter min häst, varje dag

Dag 7: Min favoritgrej i stallet

Dag 8: Min hästs vardagsoutfit

Dag 9: Mitt bästa hästminne

Dag 10: Mina drömmar

Dag 11: En bild på stallet

Dag 12: En nytagen bild och 5 ounkter som beskriver din häst

Dag 13: Varför får hästar dig att må bra

Dag 14: Något du är stolt över att du och din häst har gjort.

Dag 15: Var har du hästen

Eftersom att jag igår skrev lite om Pim i hans träningsdagbok, så tänkte jag att det får representera dag 1. Och om mig kan ni läsa under kategorin - Allmänt-om mig!

Ja, nu startar jag en ny kategori som kommer handla om Pims träning. Helt enkelt en träningsdagbok, om vad vi gör, hur vi gör och varför. Inte bara för att det är roligt och nyttigt att se tillbaka på vad vi gjort, utan även för att ge er lite inspiration. Ni kanske också har en unghäst, en häst som ska köras in, eller en sk. problemhäst, eller bara vill veta lite mer exakt hur jag arbetar med honom? Då är detta ett ypperligt tillfälle att få göra det.   

Först lite bakgrundsfakta:

Pim är alltså min häst, min första egna häst som jag köpt för alldeles egna sparade pengar. Tanken är att han ska bli min kör- och ridhäst och det viktigaste en bästa vän! Han heter egentligen Pärlrimm, är född 23 Juni 2008. Hans pappa är den döläckra godkända nordsvenska hingsten Isidor, som faktiskt finns här i Blekinge.

Och Pims mamma heter Pamelia, vars pappa är godkända hingsten Ene-blacken.

Som ni ser har alltså Pim fin stamtavla och är av rasen nordsvensk brukshäst.

Jag köpte Pimmen ifrån Orust och hämtade hem honom det lite roliga datumet 10-10-10. Då var han 2 år, nyligen kastrerad och inte alls mycket hanterad. Detta har medfört att han är lite "efter" i utvecklingen än om jag hade köpt en ettåring. Men det positiva med att han var lite hanterad, och sent kastrerad, var att han hade växt till sig ordentligt, fått muskler på ett naturligt sätt och fått leva vildhäst helt enkelt, vilket jag tror är jättebra för framtida hållbarhet. Dessutom var han "oförstörd" vilket lett till att jag kunnat lära honom mina principer med en gång. Det är mycket lättare för en häst, precis som med oss människor att lära in, än lära om!

Sedan han kom har vi utvecklats så enormt mycket. Vi har gått ifrån en matte som varit lite hispig, haft dåligt tålamod och ingen direkt kämparanda. Och en häst som inte litar på någon människa, varit nervös och trott han ska dö, inte kunnat förstå hur man ska äta ur en spann till ett par som är ganska samspelta efter endast 3 månader tillsammans! Jag kan inte riktigt fatta att det gått så snabbt som det faktiskt har gjort. Jag jämför hela tiden, med hur långsamt det gick när jag hade Basso, en ponny på foder för några år sedan. Jag hade honom i 1 och ett halvt år och där Pim och jag är nu, där var även Basso och jag i slutet av vår tid tillsammans. Jag tror det är kombinationen av en "oförstörd" häst och en klokare matte med lite mer känsla och kunskap i bagaget som gjort att det hittils gått så lätt med Pimmen.

Efter 3 månader med tillitsövningar och övningar där jag lärt mig hans kroppsspråk och han mitt, är vi nu vid nästa fas. Förberedelse för inkörning.

Här är mina mål med Pim för Vintern/våren -11:

1. Fortsätta med promenader för miljövänjning, både med och utan sällskap.
2. Fortsätta med seven games (klara level 1) och hantering ifrån marken (bla. foträning, visning) för att höja säkerheten och självkänslan
3. Börja med grunderna i arbete vid hand.
4. Börja vänja vid bett. (inför premiering)
5. Börja tömköra med ledare.

I dessa 5 målen, ingår det mindre mål och steg på vägen för att uppnå målen. Detta för att det ska bli lättare att se resultat. Vill bara förtydliga att målen är bara något att eftersträva, om jag märker på Pim att han behöver paus eller att något inte går som det ska, så backar vi ett steg för att sedan återgå till målet. Mina viktigaste mål är ändå att han mår bra och att vi har roligt igenom allt vi gör!

Nu hoppas jag det är många som vill följa vår resa, för vi är ändå 2 i allt vi gör!

Kolla vad jag hittade i min gamla bildmapp. Detta var för 4 år sedan:

Nu drar jag till stallet och när jag kommer tillbaka ska ni få ett utförligt inlägg om Pims och min träning, vare sig ni vill eller inte! :P

Här kan ni se ett alternativ till traditionell longering där man på ett naturligt och lekfullt sätt leker fram bärighet hos hästen och får den att jobba igenom sin kropp utan några typer av inspänningar.