Direktlänk till inlägg 30 september 2011
..står glädjens flagg i topp..gick jag omkring och sjöng i hästhagen ikväll.
Trotsade min förkylning som fortfarende sitter i och haltade iväg till stallet, för benet gör förbannat ont än. Tänkte att nu SKA jag göra något med Pimmen, har ju haft abstinens , efter häst då, inget annat! Hur lycklig blir man inte när ens häst som man inte träffat på flera dagar kommer galopperandes till en i hagen och stoppar huvudet i knät det första han gör. Total lycka!
Eftersom tillståndet är som det är blev det inget avancerat träningspass, men gick en liten promenad och därefter släppte jag honom lös i lösdriftshagen. Hittade en presenning i stallet som jag fäste på ett spö, ropade på Pim och prasslade med den på hela honom. Pim står löst helt still och vill smaka och sparka på den. Blev rädd en gång när jag förde den över ryggen och sprang iväg, men kom igen när jag ropade. Gjorde om det igen och inga problem. Snacka om häst med bra självförtroende, vill också tro att vi har en så pass bra relation att han litar på att jag inte ska utsätta honom för något farligt. Bra träning för framtida rid och körturer ute bland folk och trafik.
Efter en stund börjar jag vifta högt med "flaggan" och går runt i hagen. Lollo blir skiträdd och börjar springa iväg med huvudet i vädret. Pim är inte sen att haka på och tillsammans springer de runt, runt och har så roligt så. Jag har minst lika kul som går omkring, viftar och sjunger högt, högt. Haha, tur att ingen såg mig säger jag bara, det var ju ingen skönsång direkt med täppt näsa - men kul var det och gör en gladare i själen! Det är faktiskt värt att ha ont i benet dagar som dessa
Har nu efter en tid bestämt mig för att lämna denna bloggen, men var lugna, nu ska jag fortsätta här istället- loloiis.blogspot.com Har länge känt och också nämnt att inriktningen har ändrats på denna bloggen, från att vara en faktablogg till a...