Direktlänk till inlägg 5 februari 2011
Oj, härliga minnen finns det gott om!
Svårt vilket jag ska välja, men det får nog bli den första gången jag kunde rida Lollo ut i skogen med enbart halsring. Det var en sån fri och underbar känsla så det går inte beskriva. Att två själar kan smälta ihop och förenas som ett. Ett stort vackert flyktdjur på 500 kilo med fyra fötter och snabb som vinden och ett rovdjur på 70 kilo, inte så vackert och slött som kola- en omöjlig kombination kan tyckas men med partnerskap-ledarskap-kärlek kan man få en omöjlig kombination att gå i uppfyllelse. Det hände den dagen!
Vi gav oss ut på en långrunda, barbacka och med en smal rem runt halsen. Allt gick så lätt, svänga höger-vänster-backa-trava-galoppera. Inget kunde störa oss och få oss ur balans. Det var bara Lollo och jag som existerade ute i naturen, och jag kunde föreställa mig hur det måste känts att vara indian- leva som ett med hästen. Allt vi strävat efter-tillit, kroppsmedvetenhet, frihet- fick MVG i detta testet. Efter den dagen (sommaren -09) har allt gått mycket lättare.
Även om Lollo och jag glidit ifrån varandra lite sedan jag köpte Pim, är det som om vi alltid vet var vi har varandra. Det behövs bara en viskning så förstår vi vad den andre vill. Det är Lollo som lärt mig allting, att lyssna på vad hästen säger och göra det bästa av situationen. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med hennes ben så vi måste ta bort henne. En hage utan Lollo skulle känts väldigt tomt, för även om hon aldrig går att rida igen, ger hon sådant lugn där hon står och bara njuter av livet! En källa till inre frid!
Har nu efter en tid bestämt mig för att lämna denna bloggen, men var lugna, nu ska jag fortsätta här istället- loloiis.blogspot.com Har länge känt och också nämnt att inriktningen har ändrats på denna bloggen, från att vara en faktablogg till a...
..står glädjens flagg i topp..gick jag omkring och sjöng i hästhagen ikväll. Trotsade min förkylning som fortfarende sitter i och haltade iväg till stallet, för benet gör förbannat ont än. Tänkte att nu SKA jag göra något med Pimmen, har ju haf...