Oj, härliga minnen finns det gott om!

Svårt vilket jag ska välja, men det får nog bli den första gången jag kunde rida Lollo ut i skogen med enbart halsring. Det var en sån fri och underbar känsla så det går inte beskriva. Att två själar kan smälta ihop och förenas som ett. Ett stort vackert flyktdjur på 500 kilo med fyra fötter och snabb som vinden och ett rovdjur på 70 kilo, inte så vackert och slött som kola- en omöjlig kombination kan tyckas men med partnerskap-ledarskap-kärlek kan man få en omöjlig kombination att gå i uppfyllelse. Det hände den dagen!

Vi gav oss ut på en långrunda, barbacka och med en smal rem runt halsen. Allt gick så lätt, svänga höger-vänster-backa-trava-galoppera. Inget kunde störa oss och få oss ur balans. Det var bara Lollo och jag som existerade ute i naturen, och jag kunde föreställa mig hur det måste känts att vara indian- leva som ett med hästen. Allt vi strävat efter-tillit, kroppsmedvetenhet, frihet- fick MVG i detta testet. Efter den dagen (sommaren -09) har allt gått mycket lättare.

Även om Lollo och jag glidit ifrån varandra lite sedan jag köpte Pim, är det som om vi alltid vet var vi har varandra. Det behövs  bara en viskning så förstår vi vad den andre vill. Det är Lollo som lärt mig allting, att lyssna på vad hästen säger och göra det bästa av situationen. Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med hennes ben så vi måste ta bort henne. En hage utan Lollo skulle känts väldigt tomt, för även om hon aldrig går att rida igen, ger hon sådant lugn där hon står och bara njuter av livet! En källa till inre frid!   

Meen, den här var väl ändå för tråkig. I alla fall för mig som gillar vildhästar och försöker eftersträva ett så vilt tillstånd som möjligt för min lilla häst. Nu ska ni få höra på ALLT bling-bling min häst har i hagen....................

*Inget*   

Föressten, har upptäckt att det finns jättemånga grymt roliga/söta smajlisar på bloggplatsen. Kolla bara in denna:    (vet att jag har dålig humor)

Oj, den här var tråkig men oh så svårt att välja ett föremål. Men rent spontant väljer jag nog skottkärran. Den används till allt:

• Mocka i såklart
• Köra ensilage
• köra saker i
• använda som pall
• frakta vattendunkar
• hästarna kan klia sig på den
• man kan lägga saker under den, för att skydda de mot regn
• Man kan halvligga i den   

Ja, en skottkärra kan man använda till mycket bra!

Pimmen äter hur mycket som helst känns det som, men det har ju sin naturliga förklaring att han växer fortfarande och därför behöver all näring han kan få.

Men han äter vårt eget slagna hösilagage (ekologiskt och med massa örter och växter i, mumma) han äter också lite halm som han tycker, lite morötter, och 7 dl St, Hippolyts Naturmusli. Inget krångligt alltså. Jag tycker att det viktigaste med fodret är att det ska smaka bra, inget damm eller mögel i det, och att det ska ge hästen låång tuggtid eftersom att hästenblir mätt av att tugga, inte av innehållet. Jag och mamma har beställt finmaskiga hönät, som förhoppningsvis kommer snart. Näten han små, små hål som helt enkelt ska göra det svårare för hästen att kasta i sig höet, vilket gör att det tar längre tid för de att äta= längre tuggtid!

Hur mitt hästintresse började har jag skrivit om här.

Så vad har jag i min ryktlåda?

Onödigt vetande men ändå. För det första har jag ingen låda, utan en slags väska. Väldigt praktisk som jag köpte på hööks för inte alls länge sedan. Den är i ett starkt tyg med flera handtag och en axelrem, supersmart om man ska ta med sig väskan. Dessutom har den mängder av fack, vilket jag älskar! Det blir lättare att hålla isär de olika sakerna då.

Jag har förvånansvärt lite borstar, bara 4 stycken, men med kvalitet, alla är i naturmaterial! En rotborste med längre strån, en ryktborste, en piggborste och en massage/man borste.

En hovkrats finns där, likaså en påse med gummisnoddar, benreflexer, hästgodis, en hovrasp, två hovknivar, ett måttband och en sån där ful, skön sak man sätter under hjälmen när det är kallt. Ja just det, ett par extra vantar med. Men mer är det inte.

Nu har ni blivit upplysta va?   

Min största rädsla är att någon närstående skulle dö, det är väl ganska förstående. Men förutom det är min största rädsla att jag ska bli extremt allergisk mot djur igen.

Tänk att inte kunna hålla på med det man älskar längre, något som man byggt upp hela sitt liv efter- nä, det hade aldrig gått att avstå från hästarna, än mindre alla djur! Är man uppväxt med allt från fåglar till chinchillor, är det svårt att släppa greppet. Nu tar jag medicin mot min allergi och det fungerar utmärkt att vistas bland hästar och hundar, katter och gnagare är fortfarande ett stort problem. Men om det inte hade hjälpt med medicin- usch vilken hemsk tanke! Det får bara inte hända....

Min första häst som jag äger, är ju Pim. Men den första hästen som jag hade på foder var en en liten shettis som hette Gibson. Det var min vän Jannice och jag som lånade honom av min morbrors tjej i lite mindre än ett år. Tyvärr fick han ett återfall av fång och ägaren ville ha tillbaka honom. (Idag mår han prima, men står bara, lite synd! )

Vi var ca 12-13 år och tog hem honom en sommar, lite tidigt att ta hand om häst kanske, men vi hade ju hjälp av min mamma.Gibson var en stor shettis, kanske 110 cm, hur gammal han var kommer jag inte ihåg, men han lever än. Han var en rödskimmel och hade ett riktigt shettishumör. Envis som en åsna. Jag och Jannice hade ju inte så mycket kunskap just då och var för stora för att rida, men vi kämpade på med promenader, någon form av agility och tömkörning. Vi byggde till och med om mammas urgamla sulky och körde in honom. Det var en underbar tid tillsammans och det var då mitt intresse för hästar verkligen kom igång. Visserligen skötte mamma det mesta med mat å så, men ändå, man fick ju lära sig ta mer ansvar. Och jag kommer ihåg hur stolta Jannice och jag var av att betala stallhyran till Kerstin alldeles själva och få ett kvitto tillbaka där det stod våra namn...

Oj, vad jag skriver här på bloggen. Det blir så när man bara pluggar matte och arbetar med barn. Inget skrivande helt enkelt. Hittade dessa frågorna på en blogg och tänkte köra dem för att jag helt enkelt har tråkigt. Ni kommer säkert få lära er något nytt om mig också:

Dag 1: Presentera dig och din häst

Dag 2: Min första häst

Dag 3: Min största rädsla

Dag 4: Hur började mitt hästintresse

Dag 5: Det här finns i min ryktlåda

Dag 6: Det här äter min häst, varje dag

Dag 7: Min favoritgrej i stallet

Dag 8: Min hästs vardagsoutfit

Dag 9: Mitt bästa hästminne

Dag 10: Mina drömmar

Dag 11: En bild på stallet

Dag 12: En nytagen bild och 5 ounkter som beskriver din häst

Dag 13: Varför får hästar dig att må bra

Dag 14: Något du är stolt över att du och din häst har gjort.

Dag 15: Var har du hästen

Eftersom att jag igår skrev lite om Pim i hans träningsdagbok, så tänkte jag att det får representera dag 1. Och om mig kan ni läsa under kategorin - Allmänt-om mig!