Okej, here we go. Tänker inte gå djupare in på vad metoden står för, vill ni ha mer info kan ni gå in här: hovvårdsförbundet

Jag vet att barfotametoden inte ses positivt överallt och att den inte är accepterad av så kallade "vanliga" hovslagare, snarare ses den där som djurplågeri. Men min erfarenhet av detta är enbart positivt. Visst kan hästarna bli ömma i hovarna på grus, men idag finns det så superbra boots man kan sätta på vid behov, så varför sätta på en järnsko när vi ändå bara rider hästen en timme om dagen?

Som så mycket annat vad gäller hästar, finns det tusen olika läror och så även med hovarna. Vi har nu haft Lollo verkad enligt denna metod i flera år och det har funkat super. Bella har blivit bättre i fötterna sedan vi använt oss av denna metod och jag slår vad om att hon hade varit död nu om vi satt på henne skor och verkat enligt den traditionella sättet. Nej detta är det mest naturliga och jag som strävar efter ett så naturligt förhållningssätt som möjligt till mina hästar, tycker detta är helt underbart. Nog om det, ta en titt på hemsidan för att få reda på mer.

På kursen som alltså var en fortsättningskurs, fick vi verka mycket för att lära oss teknikerna. Vill poängtera att det vi fick lära oss, får vi ENDAST göra på våra egna hästar och då emellan vår ordinarie hovverkare kommer och checkar av att vi gör rätt. Kursen gjorde oss inte behöriga att verka andra människors hästar och också inte att verka hästar med tillexempel fång, eftersom att den sortens hov kräver specialverkning.

Vi verkade på kadaverhovar, vilket var ganska äckligt först, men man vande sig vid både lukt och blod. Hovarna kom alltså från hästar som slaktats, hade varit rätt intressant att veta vad de slaktats för, eftersom att de flesta hovarna var förskräckliga! Både de med och utan skor. I och med att det var döda hovar, fick vi chans att skära för djupt ner, såga itu, testa tekniker - allt för att undersöka hur det fungerar och hur man inte ska göra. Detta var mycket bra! Maten var också gudomligt god och alla gick säkert upp 5 kilo var av kockens (mamma) goda käk. Allt som allt var det en mycket trevlig helg om än svettig och igår hade jag en träningsvärk som hette duga. Inte så konstigt efter att ha verkat 8 hovar, otränad som jag är.

Nu kommer en bildserie på några av de hovarna jag verkade, hur de såg ut innan och efter..så kolla och är det något ni undrar, kommentera eller maila till: louise_8900@hotmail.com

Varning för känsliga tittare!

Före:                               Efter:

Den sista hoven ni ser här ovan, hade en sko från början. När jag verkat färdigt testade jag att sätta på skon igen för att se om den passade, som ni ser så gjorde den INTE det. Denna hästen har alltså gått med en för stor sko.

Ikväll ska jag verka Pimmen, hoppas han står still.

Ahh, maskrosor, grönt gräs, sol, ljumma vindar och hästar!

                                  Livet kan knappast bli bättre!

Nu är kursen slut och jag är hemma i Blekinge igen. Just nu känns det precis som mos i min hjärna, den är fullproppad av ny information.

Det var alltså en hovkurs jag var på med vår hovverkare Emma som kursledare. Tror att jag skriver mer om det imorgon då informationen hunnit smälta lite, men det var verkligen såå bra - Många nya dörrar har öppnats och jag har fått en helt ny synvinkel på det här med hovar!

Håll till godo..

"Utan hovar, ingen häst"

ÄNTLIGEN är matematiken avklarad, dock återstår det om det blir godkänt på nationella som jag svettades med igår. Kändes både bu och bä, svarade på de flesta frågorna, men vissa var rena chansningen. Har varit så himla nervös inför detta hela veckan och typ drömt om matte många gånger om. Häromdan drömde jag att jag skulle mäta vinkeln på Linneas (syster) ben, hur flippad är man inte då ^^ .

Men nu hoppas jag det är över. Domen får jag på måndag.

Har jobbat en del, 2 dagar på mitt nya favvoställe nyckelpigan på Jämjö. Barnen där är så mysiga, de ville inte att jag skulle gå hem idag och det ville jag inte heller!

Hästande har det inte blivit mycket av- bara mat och kel i hagen. Men det är inte fy skam det heller. Nu är alla hästarna en stor flock och Pim hänger gärna hellre med pojkarna än med tanterna - Bra, då kan han busa av sig en del. Men han har lagt sig till med en ful ovana, att stoppa hovarna i vattenbadkaret, det blir jättesmutsigt och vi har fått byta vatten och skura TRE gånger denna veckan =O Visserligen blir de fuktigare, men ändå...

Och hela helgen ska jag på KURS- Jippiiie. Ska bli skitskoj! Återkommer i nästa vecka hur det gick. Trevlig helg alla!

Att man kan bli så lycklig för en sådan liten sak, men som betyder så mycket! Det är en härlig känsla.

Gick en runda med Pim, mamma och Lollo ikväll. Sadlade Pim ifall jag fick lust att rida. Checkade av honom längs vägen fram till skogen ifrån marken, allt bra- frust och tugg om vartannat. Lyssnade på minsta signal. I skogen satte jag mig på hans rygg och det bar iväg, visserligen bakom mamma som tömkörde Lollo, men ändå! (Har ju inte suttit på honom i skogen på länge eftersom att han kastat av mig de senaste gångerna. )

Red bara ca 20 meter, sedan gjorde jag halt, hoppade av och gick med honom resten av rundan. Tänkte att det är lika bra att sluta när det går bra! Men de 20 meterna var det härligaste på länge. Han frustade och klev fram genom skogen med långa, avslappnade kliv. Min fina PrinsPim!  

Nu känner jag att vi är på rätt spår igen och om allt går som det ska, blir även en sele snart min! Då kan vi börja tömköra och påbörja vår resa till ett fint körekipage... 

Ja, nu kan jag visa lite bilder på de två nytillskotten.

Först ut är Seven, 2 år, mycket nyfiken:

Sedan kommer lillhingsten, 1 år, Champis:

Såhär gick det på ihopsläppet:

Fortfarende är de inte helt kompisar, men det går sakta bättre för var dag. Jag har fortfarende inte sett Lollo hälsa på dem, men Pim och Bella har. Bella brunstar dessutom, suck.

I Lördags kom Magda för en ridtur. Bella är fortfarende dålig i fötterna, även ifall hon blivit bättre. Mycket av att hon är bättre är nog ungisarnas förtjänst- hon rör sig mer i hagen= cirkulation i hovarna. Och munkorgen, hon har den på sig om dagarna och så får hon äta på kvällarna/nätterna. Tycker så synd om henne, för så fort hon får den på sig går hon och ställer sig i ett hörn längst bort i hagen och tjurar, men bättre det än att hon ska stå i en liten grusruta själv hela sommaren. Nu får hon åtminstonde sällskap.

Magda tog alltså en ridtur på Lollo och idag bekymrade jag mig inte ens om att ta med ett grimskaft. Jag blev så stolt över både Lollo och Magda, när jag såg dem rida fram mellan träden lugnt och fint- bettlöst och barbacka. Ibland ville Lollo gå lite dit hon ville, men när jag lett en stund gick det bra igen. Magda är alltså bara 6 år och har ridit i mindre än ett år, men hon har en sån känsla och är en naturbegåvning så det kan man inte tro. Kolla bara vad fina dem är tillsammans:

Även Lollo trivs i Magdas sällskap och hon frustar alltid mycket och går avslappnat med sänkt huvud.

Igår hade jag m.fl möhippa för Mickan som ska gifta sig i Juli. Hon hade pratat om att hon ville rida, så först hade vi tänkt rida på en turridning, men de hade inte ridning för tillfället, då stona skickats iväg för betäckning. Då tänkte vi ta Lollo, bättre med en häst än ingen- men så lyckades hon vricka sig i hagen- Nu är hon bra, alltså inget farligt, men ingen ide att rida på henne då. Så det fick bli ett par fjordingar på Tjurkö. Haha, vilket äventyr, när vi väl var där, hade hästarna rymt ifrån sin hage in i en jobbig klippig skog. Så då fick vi först gå å leta efter dem. Efter en timme hade vi fått tag på dem, tränsat och sadlat så bar det iväg. Jag avstod ifrån att rida men gick med istället. Fjordingarna var 26 och ca 20 år, (kommer inte ihåg exakt) men båda var superpigga. Äldsta pållan var helt genomsvett när vi var klara, men hon tänkte inte alls på att hon kunde bli trött medans de red. De ångade på som två lok i traven och stackars Mickan och Lina kunde knappt få stopp på dem.

Men jag tror Mickan tyckte det var härligt ändå! Ser så ut i alla fall:(gamla Vega)

  Nu ska jag snart till stallet- ingen skola och inget jobb idag.

See ya soon!

Sitter just nu ute på altanen och försöker få lite färg på min likbleka ben. Rastlös som jag är, måste jag ha något att göra så då får datorn stå ut med att bli stekt. Hade ingen rolig bok.

Det har äntligen lugnat sig lite i flocken, Pim har hävdat sin roll som flockledare och ungisarna verkar nöjda med det. De är dock fortfarende inte polare men de får hålla sig lite närmre nu än innan i alla fall. Fållan är också klar, så nu har det gått mycket lugnare till att ta ut en häst.

Igår kom Mia och vi tog med oss Lollo och Pim till paddocken. Stela tanten Lollo fick gå omkring lös där och pilla i sig lite ätbart, medan Pim fick arbeta. Planen var för dagen att arbeta med lite mer obstacles (typ hinder) i form av koner, tunnor, bommar m.m för att hålla Pims koncentration igång. Eftersom att han är en left-brain extrovert/introvert kan han bli lätt uttråkad och särsklit om man tjatar om samma saker. Vi ställde upp som en liten bana med hinder vi skulle ta oss igenom. Det började med sidepass över en bom, vidare till slalom mellan koner där jag skulle gå på lite längre avstånd vid hans bog, vidare till en tunna- där det var touch it med näsan- godis. Vidare till en åtta mellan koner och slutligen touch it med fötterna på en gammal kabelrulle.

Märktes att det var fredag eftermiddag, för både jag och Mia var jätteokoncentrerade och jag blev mest likgiltig medan mia blev vimsig. Pim skötte sig jättebra men oss tvåbeningar var det värre med. Jag gjorde i alla fall banan två gången sen fick mia testa en gång. Efter det testade vi att göra bakdel mot och påbörjade tricket yoga- när hästen lyfter sitt bakben och tar bak sitt huvud till bakbenet. Vi gjorde bara så att vi knackade med sticken på insidan av hans bakben och när han lyfte fick han beröm. Flytta baken mot var han jätteduktig med, bara vi gjorde rätt. SÅ häftigt å se att bara jag tog bort trycket från honom med min mage, så flyttade han sig, stod jag däremot med magen mot honom= tryck flyttade han sig bort, så verkligen något att bli medveten om å tänka på.

Snobben fick vila   

Visste ni förresten att jag älskar barbapapa

Jag lever, är lite lågt på hästfronten däremot.

Pim har nämligen fullt upp med att hålla unghästarna borta ifrån hans damer och tills vi fixat upp en fålla, är det rent av livsfarligt att plocka ut någon. Gud nåde mig om jag plockar ut Pim ensam ur hagen. Paniiiik, tycker Pim då, -mina damer blir kvar hos rivalerna.

De får nu bara gå i hagen och skrota och lära känna varandra. Dessutom får Pim en välförtjänt vila några dagar. Kan väl inte direkt säga att han vilar för han kutar runt som en dåre konstant, för att inte låta tjejerna komma i närheten av lill-hingsten och hans kompanjon. Men han vilar ifrån mig i alla fall. Skulle bjudit på lite bilder, men hittar inte sladden till min mobil, så kan inte föra över några :S Hade nog inte skadat att städa mitt rum nu *suck* det finns ju så mycket roligare att göra! Som nu...ut och gå en runda med hunden =) På återseende.